Döden, döden, döden. En ständig följeslagare i allas våra liv. Ibland nästan helt obemärkt men ibland smärtsamt påtaglig. Här representerad av en bild från den gamla kyrkogården Campo Verano i Rom, tagen under en workshop där jag befann mig mitt i en form av sorgeprocess. Hela året har jag varit där igen. Ja, inte i Rom så klart, men i en lång och utdragen sorg över min pappas obotliga cancersjukdom. För en och en halv månad sedan tog så hans liv slut och jag fick en ny uppgift – att fullfölja hans önskemål i den utsträckning det är möjligt. Imorgon är det dags för etapp ett av tre – att ta ett första sista farväl. Det andra kommer att göras i hans hem för vännerna där nere och det tredje och sista görs ute till havs i sommar. Havet … ett sätt att vara överallt och ingenstans på samma gång. Det blir fint.
Senaste kommentarer